Skapelsemyten
(Världsträdet Yggdrasil
•
Vanakriget
•
Odens jakt på vishet
•
Kvädet om Trym
•
Iduns äpplen
•
Balder & misteln
•
Lokes straff
•
Ragnarök)
Långt före dag och natt, himmel och jord fanns bara Ginnungagap.
Det var en avgrund fylld av oändlig tomhet, utan början och utan
slut. I avgrunden blev kyla och värme till. Köldens och dimmornas värld
i norr hette Niflheim. Där bubblade etterfyllda källor och floder, som
forsade fram med våldsam kraft. Eldens värld i söder hette Muspelheim.
Där flammade vulkaniska lågor och gnistor kastades mot Ginnungagaps mitt.
Samtidigt spred sig de kalla floderna längre från Niflheims källor och frös
till is när de saktade ner. Så småningom började skikt på skikt av is bildas,
som växte sig längre och längre bort. Då skikten nådde Ginnungagaps centrum
möttes dem av gnistor som letat sig från Muspelheim. Så började isen smälta
och forma en varelse. Det var Ymer som blev till, den förste urjätten.
Ymer sov där mitt i det stora svalget och blev allt varmare av lågornas glöd.
Han började svettas och ur den dunstande fukten började enorma varelser, som
kallas rimtursar, att formas. Rimfrost smälte i Ginnungagap och av dropparna
formades en ko. Hon hette Audhumbla och ur hennes juver rann mjölk i strida
strömmar. Ymer drack av mjölken. Audhumbla, i sin tur, slickade sig mätt på
en rimfrostklädd sten, och vid första dagens slut hade hon med sin tunga
strukit fram svålen av ett huvud. Nästa dag visade sig hela huvudet och en
vacker mans ansikte. Under den tredje dagen slickade hon resten av hans kropp
fri. Hans namn var Bure och han var gudarnas stamfader. Med en av
rimtursekvinnorna fick han sonen Bor, som i sin tur äktade jättinnan Bestla
och hon blev havande med sönerna och gudarna Oden, Vile och Ve. Det var de
som skulle skapa världen.
Jättarnas och gudarnas släkte växte sig stora i Ginnungagap. Men de båda
lyckades aldrig komma överens, eftersom jättarna var vilda och skapade kaos
med sina rörelser, medan gudarna ville skapa lugn och ordning i världen. Så
en dag tog Oden, Vile och Ve livet av urjätten Ymer och i blodet som rann ur
hans kropp drunknade alla rimtursar, utom Bergelmer och hans hustru.
Av Ymers kropp skapade gudarna världen. Hans kött blev till jorden och hans
blod blev till haven och sjöarna, håret blev till växter och hans ben och
tänder blev till stenar och klippor. Av Ymers huvudsvål formades himlavalvet
och dvärgarna Östre, Västre, Nordre och Södre höll från varsitt hörn himlen
på plats. Ymers hjärna blev till molnen på himlen. Gudarna fångade sedan
gnistor från Muspelheim och placerade dem på himlavalvet. Det var stjärnorna,
solen och månen, som skulle lysa upp världen och skapa tiden på jorden.
Så gick då Oden, Vile och Ve längs sträckan där havet mötte land och såg ut
över världen som de format. Då fick de syn på två trädstammar, som kom
flytande på vattnet. De drog upp dem på stranden och av de två skapades
världens första människor - en man och en kvinna. Oden gav dem andning och
liv, Vile gav dem förstånd och rörelseförmåga och av Ve fick de sina känslor
och sinnen. Deras namn blev Ask och Embla.