Myter

Mytologin var under forntiden en tradition, som under århundraden muntligt fördes vidare från generation till genration. Utöver ett fåtal, korta runinskriptioner finns det inga bevarade skrifter om mytologin förrän efter kristendomens införande. De tidiga verk, som anses vara de överlägset viktigaste källorna till den forna mytologins värld är den poetiska Eddan och Snorres Edda. Den förstnämna tros vara skriven någon gång under 1200-talet på Island eller i västra Norge, av okänd(a) författare. Den senare är skriven ca 1220 av Snorre Sturalsson – en isländsk präst, skald och historiker, med hög maktposition. Han skrev den visserligen – åtminstone i officiellt syfte – enbart för att bevara och lära ut den forna skaldekonsten, och ansåg att de gamla kvädena var nödvändiga för detta ändamål.
     När sagorna uppstod finns det ingen som säkert kan svara på. Arkeologin visar att åtminstone en del av dem var i bruk under folkvandringstiden, och andra gör sina spår tydliga först på vikingatiden. Det finns emellertid spekulationer om att gudarna och myterna i Eddorna fanns redan under bronsåldern och att gudomliga grottmålningar från den tiden föreställer bl.a. Oden. Egentligen kan man varken bevisa eller utesluta detta med modern forskning, men förnuftet hos de flesta som undersöker området säger snarare att religionen med sina sagor varit i utveckling under lång tid. Gudomar har genom tiderna ärats mer eller mindre vördnad utan att nödvändigtvis utesluta varandra. Det finns t.ex. teorier som hävdar att myten om Vanakriget – kriget mellan gudasläktena vaner och asar – skildrar en ny, mer krigisk religion som införlivades i Norden, men som ändå bevarade de gamla fruktbarhetsgudarna. Deras kritiker tror dock att kriget snarare var en skildring som inspirerats av sagor ur asiatiska religioner. Men det är tydligt att ingen klar gräns kan dras idag, såsom mellan asatro och kristendom, även om det någon gång kan ha skett.
     Här kommer ett antal av de gudasagor som vandrade från muntligt till skriftligt in i den isländska litteraturen att tolkas och återberättas. Man får inte glömma att sagorna är nedtecknade i en nykristnad värld där avgudadyrkan ansågs vara ett brott, straffbart med döden. Trots detta var såväl sagor som skaldekonst ännu vid liv, såsom de varit i generationer innan den nya religionens intåg. Så samhällsordningen till trots är det osannolikt att någon skulle kunna återberätta dem såsom de är avsedda, bättre än dessa källor.